Jordbruket har alltid varit smart – landskapet har formats av generationer av ”smarta” beslut – häckar och fältgränser löper ofta längs gränserna mellan olika jordtyper och uråldriga skogar växer på dåliga eller svårodlade jordar.
Det råder ingen tvekan om att jordbruket och den teknik som används är under stor förändring. Termen ”smart jordbruk” används allt oftare för att beskriva trenderna för insamling och användning av allt större mängder data, för att utföra arbetsuppgifter med ökad noggrannhet eller skapa detaljerade kartor som hjälper till i beslutsfattandet. Inom en snar framtid tas också steget mot helt autonoma fordon och maskiner som styrda på distans utför allt fältarbete.
GPS
En avgörande byggsten i det moderna och smarta jordbruket är sannerligen GPS:en. Utan den skulle en hel rad andra tekniker inte ens finnas, i alla fall inte i sin nuvarande form. Det fanns många sådana tekniker före GPS:en men de var komplicerade, dyra eller opraktiska – ta till exempel kontrollerad körning och Dowler Gantry-traktorn.
Oavsett om det är ett enkelt styrsystem med ljuslist som används för parallella stråk över ett fält, eller ett helt integrerat RTK-styrsystem som ger 2 cm repeterbar precision i varje stråk, är det eftersökta målet detsamma – att vara smart och minska överlappningen och öka effektiviteten.
Men går man från att bara noggrant styra en maskin, till att använda GPS-systemet för att registrera ett objekts position på ett fält, så blir plötsligt möjligheterna oändliga i och med att du kan kartlägga i stort sett allt vad som helst. Det kan vara till exempel jordprover, jordtyp, avkastning, skördedata, var skördetröskan tömdes och i vilken riktning, eller till och med var traktorföraren stannade i 10 minuter. Det enda som du inte får veta är om stoppet berodde på byte av en brytbult eller en liten tupplur.
Med all den information som vi får tillgång till, blir det ”smarta” inte längre själva förmågan att samla in och rita innehållsrika och exakta kartor. Nej, det smarta handlar om vad vi gör med informationen och tolkningen av vad den betyder.
Vad kommer härnäst?
För att vi verkligen ska kunna utnyttja den teknik som finns tillgänglig måste vi stanna upp och ta reda på vad vi behöver göra eller veta eftersom tekniken nu är smartare än oss. Det kan annars lätt hända att vi lägger mer pengar på tekniken än vad den kan ge i utbyte. Enkel teknik som GPS-styrning kan ge omedelbar avkastning genom effektivitetsvinster, mindre maskinslitage eller förartrötthet, men den mer komplexa tekniken för avkastning och jordkartor kan ge oss fler frågor än svar.
En sak är säker vad gäller ett modernt, smart jordbruk – vi kan ägna mycket tid åt att samla in data och producera färgglada kartor som dissekerar gården i detalj ända ned till hur den förmodligen såg ut på våra förfäders gårdskartor, eller helt enkelt bara köra i raka rader med liten överlappning, precis som de också gjorde. Skillnaden är att vi gör det över större arealer, snabbare, under längre tid och under ökat tryck för att minska antalet åtgärder, öka avkastningen och producera en billigare slutprodukt.
Bruka jorden smartare, inte hårdare – hästen byttes ut mot en traktor. Är det dags att byta ut föraren mot en robot?
